"Fåglarna"! På riktigt.....

Nu måste jag berätta om en mycket obehaglig (skräck)upplevelse, liknande Fåglarna, fast i verkligheten.... här på rofyllda Källmogatan....
Förra veckan gick jag ut med hundarna till vår fotbollsplan, som knappt används till det längre utan är mer ett tillhåll för hundägare/hundar. Det är så behändigt att gå dit när man har en liten valp, för det ligger lite avsides men ändå jättenära vårt hus. Och eftersom lilla Huligan-Dolly har en benägenhet att hoppa, skutta, trassla in sig, m.m. är det väldigt behändigt om hon kan få gå omkring lite okopplad. Dolly är bara 11 veckor ung, så hon är väl ursäktad.
Nåväl, tillbaka till historien. Jag släppte först Dollan och sen Lovis. Längre bort på planen spatserade en ensam kråka (inget ovanligt, här vimlar det av kråkor!).... Lovis får syn på den, börjar smyga på den.... och tar fart mot den. Inte alls argsint utan mer på lek.... hon tycker det är en rolig lek att "jaga kråkor" (hon får ju ändå aldrig tag i dem).... Men den här kråkan betedde sig inte som de brukar. Den hade problem att flyga/lyfta.... oxch hamnade på marken igen... jag förstår ju då att det är en unge på villovägar. Jag känner lite panik och rusar fram till platsen för att koppla Lovis (som inte rört fågeln, men sprungit runt den och varit väldigt nyfiken).... i samma ögonblick uppstår ett förskräckligt oväsen och kraxande och kråkans föräldrar kommer till undsättning. Uppenbarligen mycket AGGRESIVA! De gör upprepade attack-flygningar mot Lovis, de andra hundarna och även mig! Jag lovar, de var inte många centimetrar ovanför mitt huvud.....
Inom loppet av en sekund insåg jag stundens allvar och samlar ihop hundarna och, försöker, ta mig därifrån. Men kråk-föräldrarna nöjer sig inte med det... de "delar upp sig", en beskyddar ungen och den andra har som uppgift att jaga mig och hundarna. Situationen blir riktigt hotfull och jag blir väldigt rädd att de ska få tag på t ex lilla Dolly, de här fåglarna var ganska rejäla och hade säkerligen kunnat tillfoga en liten valp en hel del skada (förutom själva chocken).
Jag hade (naturligtvis) ingen mobil med mig, vad nu den hade kunnat hjälpt mig....Jag tar skydd under ett träd, men fågeln fortsätter attackera från grenarna ovanför mitt huvud..... Helt plötsligt kraxar den andra föräldern och den här flyger dit, då passar jag på att springa därifrån in i skogen och ta mig hem en annan väg. Helt uppskakad och rädd!
Mina hundar reagerar fortfarande när de hör kråk-krax.... och jag med....
Idag vågade jag mig för första gången tillbaka till planen för att titta lite..... men det kändes väldigt obehagligt och jag hade Marianne med mig som moraliskt stöd!
Har någon annan hundägare varit med om något liknande???

Kommentarer
Postat av: Janet

Nej det har jag aldrig varit med om, och även fast jag förstår att det var otäckt och att jag själv inte skulle vilja vara med om detta så blev jag ändå full i skratt när jag läste : ) stackars dig Lena hoppas nu inte hundarna får " kråkskräck ". Kul att du har en blogg nu som jag kan följa den hamnar direkt bland favoriter. kram Janet

2009-06-09 @ 20:56:11
Postat av: Birgitta

Usch vilken otäck händelse! Jag förstår att du (och hundarna) blev lite uppskakade.

Kul att du "blivit med blogg"!

Jag länkar till dig! :o)

Kram

Birgitta

2009-06-09 @ 21:48:31
URL: http://jisco.zoomin.se
Postat av: Mona Lindström

Vilken skräckupplevelse, men vad kul att du skaffat blogg. Hos oss är det Anna-Carin som bloggar men jag ska nu lära mig det. Måste väl hänga med i utvecklingen även jag.



kramar från Mona

2009-06-10 @ 11:01:33
Postat av: Åsa Tapani

Hej!

Vad kul att du också börjat blogga :-)

Lycka till med de nya valparna.

Är det ok att jag också länkar till din blogg/er hemsida?

MVH

Åsa med alla hundarna

2009-06-10 @ 14:20:07
URL: http://hundarnas.blogspot.com
Postat av: Lena

Gärna det!

Då länkar jag till din....

2009-06-10 @ 14:32:08
Postat av: Madde Eriksson

Hej! Va kul att du skaffat blogg!

Jo då, skräck-kråkor har vi gott om här i Vingåker. Vi har en jättefin alle med ekar och i dom träden föder kråkorna upp sina ungar i håligheter. Det händer varje försommar att kråkorna "anfaller" oss när vi går igenom allen och hundarna har lärt sig att ducka när fåglarna anfaller. Ofta är det faktisk hundarna som är "måltavlor" och kanske ses de som mer hot än vi människor. Men otäckt är det i alla fall!

Kram Madde

2009-06-10 @ 17:05:05
URL: http://www.simplesite.com/ToMaRos
Postat av: Henrik

Hemsk upplevelse!! Under våren när jag hade min senaste kull fick jag ta in dem från hagen uttomhus ibland då en örn upptäckte valparna och började cirkla...... FRågan är vad den gjort om den fick chansen??

2009-06-10 @ 19:19:13
URL: http://henrikharling.blogspot.com
Postat av: Ursula

Jag känner till en kvinna vars lilla hund blev fångad av en örn och följde med en liten bit upp i luften innan örnen tappade/släppte greppet, så hunden överlevde även om den var lite lätt skadad och skakad. Fiskmåsar kan också vara lite läskiga emellanåt ... Och stora som tusan på nära håll!

2009-06-10 @ 19:59:08
URL: http://www.skyborne.se
Postat av: Marie Eriksson

Jag har också haft samma problem som Henrik när jag hade valparna ute för några år sen - en duvhök cirklade oroväckande lågt över valphagen så vi fixade nät över det hela så de kunde vara tryggt ute.

För massor av år sen blev vår grannes dvärgspets Sambo tagen av en uggla på kvällspromenaden över gärdet men som tur var tappade ugglan Sambo redan efter ett par meter och Sambos tjocka päls gjorde att han klarade sig bra. Men usch vad vi blev rädda den gången, då var jag glad att jag hade en whippethane som vägde 15 kg

2009-06-10 @ 23:13:45
URL: http://www.pompecas.se
Postat av: Olga Sandlund

Hej Lena!

Kul med din blogg. Här i Hyddmarken i Motala har vi ett par fiskmåsar som anfaller och skyddar sina ungar. Ungarna vistas länge på marken innan de blir flygga. Det är rent obehagligt att promenera i kvarteret många gånger. Måsungarna struttar omkring, på sina höga styltor till ben, vartsomhelst och de vuxna måsarna bevakar med "hökögon". Inte bara föräldrarna hjälper till att skydda ungarna utan hela släkten ställer upp. Det är viktigt att ha mössa på sig för den skyddar lite mot närgångna attacker. Bilder på rosen kommer. Kramar från lilla Constance Spry och Olga

2009-06-11 @ 00:52:35
Postat av: LD

För sisådär 15 år sen släppte jag lös min lilla whippetvalp, då ca 12 veckor, på en gräsplan. Han blev attackerad av en mås. Som väl var lade sig valpen platt, så jag kunde springa de ca 50 meterna och vifta för det vilda... Livrädd var jag, men det gick bra...

2010-06-14 @ 16:53:52
Postat av: Maria Groth

Vilken läskig upplevelse! Kul att du börjat blogga, den ska jag följa! :)

2010-09-02 @ 15:44:47
URL: http://sommarhagens.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0